Bryan Adams: Into the fire
Kommentarer
Det här albumet är ju inte hans bästa men det finns några riktigt bra låtar här. :) - Baddie
Bryan Adams (Guitar, piano, keyboards, vocals), Keith Scott (Lead guitar, backing vocals), Dave Taylor (Bass), Mickey Curry (Drums) Produced by Bryan Adams and Bob Clearmountain - soulpunk
Det är knappt att jag förstår det själv men under inlyssnandet av det remarkabelt fina musikåret 1987 har Bryan Adams "Into the Fire" bara växt och växt. När jag började arbetet var skivan knappast en het kandidat till ens en poängplats. Nu har den tagit sig upp nära nog på guldplats? Ja, sanna mina ord.
Men så är det med bra musik. Den rotar sig, växer, spirar och gror. Och då är det ändå inte så att jag inte har hört skivan tidigare. Jag köpte vinylen redan när den kom 1987 och jag tyckte om musiken redan då. Men likt mången fint kvalitetsvin behöver lagring i många år för att slå ut i full blom är det först nu - i april 2008 - när jag återknutit bekantskapen med skivan, som dess fulla potential har blivit uppenbar för mig.
Och lite konstigt är det faktiskt om man betänker att vad vi snackar om i grund och botten är simpel och elementär classic rock av exakt det snitt som den kanadensiske helyllegrabben alltid levererat. Ett gäng låtar rakt upp och ner, kraftfullt understödda av precis lagom distade guror och bombastiska rytmsektioner.
Så vad är hemligheten?
It's the songs, stupid!
Låtarna är bra. Låtarna ÄR BRA. Låtarna är bara så in i bängen kolossalt helsikes medryckande vidunderligt bra.
Mannens förmåga att komponera rockmusik som är omedelbart och allmängiltigt catchy och samtidigt unikt skön i sina versbyggen och refrängharmonier är häpnadsväckande stark: "Heat of the Night", "Into the Fire", "Hearts on Fire", "Rebel", "Native Son" (det är ju inom parentes sagt lite tur att den avsaknad av kreativitet som kännetecknar valet av låttitlar inte återspeglas i hur musiken låter...).
Störst, bäst, vackrast och mest allsångsvänligt härlig är den hymnliknande låten om kanadensare som dog i andra världskriget: "Remembrance Day". Ojoj, vilken låt.
"Into the Fire" är en platta som genomgående mötts av ganska kritiska kommentarer från recensenter och förståsigpåare. I have news for them: you are wrong, oh so wrong.
- Anders P
Bryan Adams (Guitar, piano, keyboards, vocals), Keith Scott (Lead guitar, backing vocals), Dave Taylor (Bass), Mickey Curry (Drums) Produced by Bryan Adams and Bob Clearmountain - soulpunk
Det är knappt att jag förstår det själv men under inlyssnandet av det remarkabelt fina musikåret 1987 har Bryan Adams "Into the Fire" bara växt och växt. När jag började arbetet var skivan knappast en het kandidat till ens en poängplats. Nu har den tagit sig upp nära nog på guldplats? Ja, sanna mina ord.
Men så är det med bra musik. Den rotar sig, växer, spirar och gror. Och då är det ändå inte så att jag inte har hört skivan tidigare. Jag köpte vinylen redan när den kom 1987 och jag tyckte om musiken redan då. Men likt mången fint kvalitetsvin behöver lagring i många år för att slå ut i full blom är det först nu - i april 2008 - när jag återknutit bekantskapen med skivan, som dess fulla potential har blivit uppenbar för mig.
Och lite konstigt är det faktiskt om man betänker att vad vi snackar om i grund och botten är simpel och elementär classic rock av exakt det snitt som den kanadensiske helyllegrabben alltid levererat. Ett gäng låtar rakt upp och ner, kraftfullt understödda av precis lagom distade guror och bombastiska rytmsektioner.
Så vad är hemligheten?
It's the songs, stupid!
Låtarna är bra. Låtarna ÄR BRA. Låtarna är bara så in i bängen kolossalt helsikes medryckande vidunderligt bra.
Mannens förmåga att komponera rockmusik som är omedelbart och allmängiltigt catchy och samtidigt unikt skön i sina versbyggen och refrängharmonier är häpnadsväckande stark: "Heat of the Night", "Into the Fire", "Hearts on Fire", "Rebel", "Native Son" (det är ju inom parentes sagt lite tur att den avsaknad av kreativitet som kännetecknar valet av låttitlar inte återspeglas i hur musiken låter...).
Störst, bäst, vackrast och mest allsångsvänligt härlig är den hymnliknande låten om kanadensare som dog i andra världskriget: "Remembrance Day". Ojoj, vilken låt.
"Into the Fire" är en platta som genomgående mötts av ganska kritiska kommentarer från recensenter och förståsigpåare. I have news for them: you are wrong, oh so wrong.
- Anders P
Det här albumet är ju inte hans bästa men det finns några riktigt bra låtar här. :) - Baddie
Bryan Adams (Guitar, piano, keyboards, vocals), Keith Scott (Lead guitar, backing vocals), Dave Taylor (Bass), Mickey Curry (Drums) Produced by Bryan Adams and Bob Clearmountain - soulpunk
Det är knappt att jag förstår det själv men under inlyssnandet av det remarkabelt fina musikåret 1987 har Bryan Adams "Into the Fire" bara växt och växt. När jag började arbetet var skivan knappast en het kandidat till ens en poängplats. Nu har den tagit sig upp nära nog på guldplats? Ja, sanna mina ord.
Men så är det med bra musik. Den rotar sig, växer, spirar och gror. Och då är det ändå inte så att jag inte har hört skivan tidigare. Jag köpte vinylen redan när den kom 1987 och jag tyckte om musiken redan då. Men likt mången fint kvalitetsvin behöver lagring i många år för att slå ut i full blom är det först nu - i april 2008 - när jag återknutit bekantskapen med skivan, som dess fulla potential har blivit uppenbar för mig.
Och lite konstigt är det faktiskt om man betänker att vad vi snackar om i grund och botten är simpel och elementär classic rock av exakt det snitt som den kanadensiske helyllegrabben alltid levererat. Ett gäng låtar rakt upp och ner, kraftfullt understödda av precis lagom distade guror och bombastiska rytmsektioner.
Så vad är hemligheten?
It's the songs, stupid!
Låtarna är bra. Låtarna ÄR BRA. Låtarna är bara så in i bängen kolossalt helsikes medryckande vidunderligt bra.
Mannens förmåga att komponera rockmusik som är omedelbart och allmängiltigt catchy och samtidigt unikt skön i sina versbyggen och refrängharmonier är häpnadsväckande stark: "Heat of the Night", "Into the Fire", "Hearts on Fire", "Rebel", "Native Son" (det är ju inom parentes sagt lite tur att den avsaknad av kreativitet som kännetecknar valet av låttitlar inte återspeglas i hur musiken låter...).
Störst, bäst, vackrast och mest allsångsvänligt härlig är den hymnliknande låten om kanadensare som dog i andra världskriget: "Remembrance Day". Ojoj, vilken låt.
"Into the Fire" är en platta som genomgående mötts av ganska kritiska kommentarer från recensenter och förståsigpåare. I have news for them: you are wrong, oh so wrong.
- Anders P
nr 222 - mtt
SP-3907 on labels but SP-3313 on cover - tomano58
Producent: Bryan Adams & Bob Clearmountain.
Remastrad 24-Bit 2012.
SHM-CD 2012.
Japan Papersleeve CD. - AORBenny
Bryan Adams (Guitar, piano, keyboards, vocals), Keith Scott (Lead guitar, backing vocals), Dave Taylor (Bass), Mickey Curry (Drums) Produced by Bryan Adams and Bob Clearmountain - soulpunk
Det är knappt att jag förstår det själv men under inlyssnandet av det remarkabelt fina musikåret 1987 har Bryan Adams "Into the Fire" bara växt och växt. När jag började arbetet var skivan knappast en het kandidat till ens en poängplats. Nu har den tagit sig upp nära nog på guldplats? Ja, sanna mina ord.
Men så är det med bra musik. Den rotar sig, växer, spirar och gror. Och då är det ändå inte så att jag inte har hört skivan tidigare. Jag köpte vinylen redan när den kom 1987 och jag tyckte om musiken redan då. Men likt mången fint kvalitetsvin behöver lagring i många år för att slå ut i full blom är det först nu - i april 2008 - när jag återknutit bekantskapen med skivan, som dess fulla potential har blivit uppenbar för mig.
Och lite konstigt är det faktiskt om man betänker att vad vi snackar om i grund och botten är simpel och elementär classic rock av exakt det snitt som den kanadensiske helyllegrabben alltid levererat. Ett gäng låtar rakt upp och ner, kraftfullt understödda av precis lagom distade guror och bombastiska rytmsektioner.
Så vad är hemligheten?
It's the songs, stupid!
Låtarna är bra. Låtarna ÄR BRA. Låtarna är bara så in i bängen kolossalt helsikes medryckande vidunderligt bra.
Mannens förmåga att komponera rockmusik som är omedelbart och allmängiltigt catchy och samtidigt unikt skön i sina versbyggen och refrängharmonier är häpnadsväckande stark: "Heat of the Night", "Into the Fire", "Hearts on Fire", "Rebel", "Native Son" (det är ju inom parentes sagt lite tur att den avsaknad av kreativitet som kännetecknar valet av låttitlar inte återspeglas i hur musiken låter...).
Störst, bäst, vackrast och mest allsångsvänligt härlig är den hymnliknande låten om kanadensare som dog i andra världskriget: "Remembrance Day". Ojoj, vilken låt.
"Into the Fire" är en platta som genomgående mötts av ganska kritiska kommentarer från recensenter och förståsigpåare. I have news for them: you are wrong, oh so wrong.
- Anders P
nr 222 - mtt
SP-3907 on labels but SP-3313 on cover - tomano58
Producent: Bryan Adams & Bob Clearmountain.
Remastrad 24-Bit 2012.
SHM-CD 2012.
Japan Papersleeve CD. - AORBenny
Låtlista
Version 1
- Heat of the Night
- Into the Fire
- Victim of Love
- Another Day
- Native Son
- Only the Strong Survive
- Rebel
- Remembrance Day
- Hearts on Fire
- Home Again
|
|
Youtube
Loading...
Ägare
Dessa 76 medlemmar har "Into the fire" i sin samling:Anders P Aor rocker AORBenny Arnold Layne Bacon Baddie band bavaro89 behovet bleemo Chanter Dalle DrB9 eijva Europe exude 2 Fabian S FreddyKing frökenäsping Golden Champ Grison Gubben gustafsson1 Iceberg idalundin jailbreak jolly_kent Jögge Kanemura Karvel Klaus Møller Kong Hans Kralli kristimva le monster Limbo Lost_Johnny lunarimme lund63 Maniac Marina Mattias Jonsson mcicke Mr. Smith MrBrozan mtt Nefa Nightranger Nische nybba pati500 Peter Jönsson Pondus ralf redboy Rickard rico robban Robban79 rollestones Ronald RZ Slash snickarn soulpunk Telemaster tomano58 Trent End Tropico63 trucker530 TrueColors vobbla Witchtripper Wlffer Ybervold Zilverzurfarn
Etiketter
rock(1), 80s rock(1), canada(1), kanada(1), rock/aor/melodic rock(1)Betyg
Medelbetyg: 6,4Bolag
A&M RecordsA & M Records
A&M
A&M Records
Katalognummer
393907-2A&M CS 3907
LP 393907-1
3907
A&M-CD-3907
CD-3907
SP-3907
SP 3907
AP 3907
393907-1
UICY-94823
SP 3907
Utgåvor
USAHolland
0 82839 39072 9
US
393907-2
tyskland
SHM-CD. Bonus Låtar
07502139071
Format
cd (24)cd pappersfodral (1)
lp (33)
mc (1)
reklam: