Molly Hatchett håller Sydstatsfanan högt på sitt tolfte studioalbum. Det handlar som vanligt om manligt hormonstinn boogierock, smaksatt med rökig whiskey. I några spår inkorporeras influenser från irländsk folkmusik, vilket är en snygg och välkommen förnyelse av det här fläskiga bandets traditionella sound.
Som helhet en av de bättre skivor jag hört från det här pålitliga gänget, om än inte i klass med deras Magnus Opus, den gamla ”Flirtin’ With Disaster” från 1979. - Anders P