Donovans debut är en stark historia, men om den lider av något så är det hur uppenbart han går in för att vara det brittiska svaret på Dylan. Jag tycker ibland att det blir nära nog parodiskt hur den unge skotten efterapar mästaren, även om jag vet att Donovan själv blev skitsur när de brittiska blaskorna på sin tid påstod detsamma. Det dök upp många unga män med akustiska gitarrer 1965, men få följde Dylan så slaviskt när det gäller ackordföljder, munspelsteknik, texter och frasering som Donovan gör på denna platta.”Catch the Wind” är ju t ex inget annat än ”Chimes of Freedom”, fast med annan text.
Nåväl, snubben har så pass mycket karisma och talang att han ändå kommer undan med det. Skivan är som sagt bra med många starka stunder och framöver skulle ju Donovan allt mer komma att hitta en egen stil. - Anders P
Genudgivelse med revideret trackliste af debuten fra 1965. - Karmacowboy