kanon! -
Henning
En perfekt nybörjar lyssnar skiva, för den som inte känner till radiohead. -
motiv
Sjöhistoriska,-95. -
Sharona
72438 29626 2 5 -
petpet
B : 8/10 -
Elvrum
På "The Bends" sjunger Thom Yorke elektrifierade psalmer för törstande människor. Det är ofta himlastormande bra och mestadels högst originellt.
Samtidigt är det väl så - det är säkert en banalitet att påpeka det - att utan den grungeinspirerade debuten "Pablo Honey" hade "The Bends" inte blivit den spännande och tacksamma musikaliska förnyelse den blev.
Radioheadmedlemmarna har själva vittnat om hur utmattande framgången med "Pablo Honey" i allmänhet och låten "Creep" i synnerhet blev för dom. Två års turnerande med samma begränsade gäng låtar kostade på.
Och att "Creep" blev den MTV-hit den blev verkar inte ha gjort den för viss deppighet lagde Thom Yorke så mycket lyckligare. Han sa i intervjuer att han mådde dåligt av att bidra till MTV:s globala och kommersiella succé.
So what should a sad band do? Tja, kanske anlita en gammal legendarisk Abbey Road-tekniker som producent och söka nya musikaliska influenser och vägar?
Sagt och gjort: in på banan kom producenten John Leckie och in i de musikaliska nervomloppet injicerades en dos Jeff Buckley, en dos Pixies, någon bit Bowie och typ fem stora skopor egen dådkraft.
Hur som helst så är denna skiva, vars titel är en term för dykarsjuka - en sån man kanske kan relatera till om man känner att man är på väg att drunkna i sin egen framgångsvåg? - en gloriös prestation från början till slut. Den har Yorkes personliga, kvalfyllda sång, den har trepartgitarrernas tjocka mur av mangel, den har de intensiva låtarna och den har kanske mest av allt en sällsam men svårfångad stämning av nytänkande över sig, en stämning som liksom vidgas en aning för varje ny lyssning man ger dessa på och samma gång malande och hårda och aggressiva och stillsamma och meditativa hymner.
-
Anders P
-
Soul_Almighty