Ett litet lyft från förra Afternoons In Utopia har vi här. Men den här är ändå enligt mig tillsammans med Afternoons In Utopia Alphavilles sämsta matrial. Jag tycker bra om Romeos och She Fades Away, och de flesta andra låtar är också bra. Men det är just dessa två spår som på något sätt gör skivan. De andra har ingen jättehög standardnivå sett från ett Alphaville perspektiv. Vad är det för skillnad på den här jämmfört med de förra då? Tjaaa, ännu mindre synth, men det som ändå gör den här bättre än Afternoons In Utopia är att man ersätter synthen på ett bättre sätt. Det finns många intressanta instrument att lyssna på här, och den har dessutom ett störra djup än Afternoons In Utopia som bitvis var mer åt det klämkäcka hållet. - Schweinsteiger