Bara det faktum att herrarna i Dream Theater kom på tanken att göra en dryga 70-minuter lång progmetallisk konceptskiva om ett kvinnormord begått på 20-talet som många decennier senare plågar det undermedvetna hos en nutida man är värt all beundran. Det är modigt och det säger något om ambitionerna hos dessa herrar.
När det sedan visar sig att de också rent konstnärligt inte bara går i land med uppgiften, utan faktiskt presterar något som inte står ett mästerverk långt efter, då är det bara att instämma i hyllningarna till Petrucci, LaBrie, Portnoy, Rudess och Myung.
Musiken på skivan pendlar mellan det extremt komplexa och det melodiskt insmickrande. Halsbrytande instrumentala prestationer varvas med stillsamma atmosfäriska stunder. Furiöst hårda riffattacker flätas samman med försiktiga indiska strängtoner.
James LaBrie gör sin bästa insats någonsin som sångare. John Petrucci hittar på helt osannolika saker med sina gitarrer. Jordan Rudess briljerar med sina keyboards. Men den som ändå imponerar allra mest på mig av alla dessa supermusiker är Mike Portnoy. Han är världens bästa trummis, inget snack om saken.
Vad själva den konceptuella storyn på plattan anbelangar så har jag inte lyckats förstå den. Jag är fortfarande för upptagen med att bedriva musikarkitektonisk grundforskning om detta storslagna musikaliska byggnadsverk. -
Anders P
signerad -
Metal Asylum
Pressing made for Record Store Day, 2xLP 180g.
#1395/3000 -
hawkon
Bara det faktum att herrarna i Dream Theater kom på tanken att göra en dryga 70-minuter lång progmetallisk konceptskiva om ett kvinnormord begått på 20-talet som många decennier senare plågar det undermedvetna hos en nutida man är värt all beundran. Det är modigt och det säger något om ambitionerna hos dessa herrar.
När det sedan visar sig att de också rent konstnärligt inte bara går i land med uppgiften, utan faktiskt presterar något som inte står ett mästerverk långt efter, då är det bara att instämma i hyllningarna till Petrucci, LaBrie, Portnoy, Rudess och Myung.
Musiken på skivan pendlar mellan det extremt komplexa och det melodiskt insmickrande. Halsbrytande instrumentala prestationer varvas med stillsamma atmosfäriska stunder. Furiöst hårda riffattacker flätas samman med försiktiga indiska strängtoner.
James LaBrie gör sin bästa insats någonsin som sångare. John Petrucci hittar på helt osannolika saker med sina gitarrer. Jordan Rudess briljerar med sina keyboards. Men den som ändå imponerar allra mest på mig av alla dessa supermusiker är Mike Portnoy. Han är världens bästa trummis, inget snack om saken.
Vad själva den konceptuella storyn på plattan anbelangar så har jag inte lyckats förstå den. Jag är fortfarande för upptagen med att bedriva musikarkitektonisk grundforskning om detta storslagna musikaliska byggnadsverk. -
Anders P
signerad -
Metal Asylum
Pressing made for Record Store Day, 2xLP 180g.
#1395/3000 -
hawkon
Record Swap 2016 - Tack Erik (tror jag). "Fatal Tragedy" är nog min favorit. -
zakken1