nr. 6035 -
Milliam
Hans näst bästa. -
lostrom
80-talet hade "Nebraska", 00-talet gav oss "Devils & Dust". 90-talets bidrag till Springsteens avskalade folkmusikaliska sångcykel om den amerikanska drömmens skuggsidor var "The Ghost of Tom Joad".
Plattorna är nära besläktade, men denna är möjligen den mest "Dylaneska" av de tre. Jag kan med lätthet föreställa mig Dylan göra t ex titelspåret eller för den delen avslutande "My Best Was Never Good Enough".
Det politiska engagemanget på skivan är minst lika starkt som det på "Nebraska". Inspirationen till många av historierna som berättas här fick Springsteen av sånt han läste i tidningarna; om stålverken som las ner i Youngstown, Ohio. Om fattiga mexikaners för det allra mesta lönlösa försök att ta sig in i och finna en plats i det förlovade landet. Om klyftorna mellan fattiga och rika i Bill Clintons USA.
Det är kraftfull materia Bossen levererar här och det lågmälda sätt han gör det på stärker bara hans sak. Sometimes less is more.
Vid sidan om den sedermera klassiska "Youngstown" - en sann jätte till låt - är det titelspåret som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. John Steinbeck hade redan 1937 skrivit romanen "Vredens Druvor" där Tom Joad är en av de centrala karaktärerna i historien kring depressionens offer som drivs från sina hem och söker sig till Kalifornien i jakt på brödföda och värdighet, men där fattigdom och armod bara förstärks.
En klassisk Hollywoodfilm av John Ford förde boken till vita duken 1940 och samma år spelade Woody Guthrie, en av Springsteens stora förebilder, in den första låten om Steinbecks karaktär, "The Ballad of Tom Joad".
Springsteen överför Steinbecks historia till 90-talet och han gör det mycket effektivt på ett verk som idag känns en smula negligerat i mannens ymniga produktion.
-
Anders P
nr. 6035 -
Milliam
Hans näst bästa. -
lostrom
80-talet hade "Nebraska", 00-talet gav oss "Devils & Dust". 90-talets bidrag till Springsteens avskalade folkmusikaliska sångcykel om den amerikanska drömmens skuggsidor var "The Ghost of Tom Joad".
Plattorna är nära besläktade, men denna är möjligen den mest "Dylaneska" av de tre. Jag kan med lätthet föreställa mig Dylan göra t ex titelspåret eller för den delen avslutande "My Best Was Never Good Enough".
Det politiska engagemanget på skivan är minst lika starkt som det på "Nebraska". Inspirationen till många av historierna som berättas här fick Springsteen av sånt han läste i tidningarna; om stålverken som las ner i Youngstown, Ohio. Om fattiga mexikaners för det allra mesta lönlösa försök att ta sig in i och finna en plats i det förlovade landet. Om klyftorna mellan fattiga och rika i Bill Clintons USA.
Det är kraftfull materia Bossen levererar här och det lågmälda sätt han gör det på stärker bara hans sak. Sometimes less is more.
Vid sidan om den sedermera klassiska "Youngstown" - en sann jätte till låt - är det titelspåret som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. John Steinbeck hade redan 1937 skrivit romanen "Vredens Druvor" där Tom Joad är en av de centrala karaktärerna i historien kring depressionens offer som drivs från sina hem och söker sig till Kalifornien i jakt på brödföda och värdighet, men där fattigdom och armod bara förstärks.
En klassisk Hollywoodfilm av John Ford förde boken till vita duken 1940 och samma år spelade Woody Guthrie, en av Springsteens stora förebilder, in den första låten om Steinbecks karaktär, "The Ballad of Tom Joad".
Springsteen överför Steinbecks historia till 90-talet och han gör det mycket effektivt på ett verk som idag känns en smula negligerat i mannens ymniga produktion.
-
Anders P
Blue cover + picture disc -
Honky_Tonk_Man
Blue vinyl -
oggeau
Produced by Bruce Springsteen and Chuck Plotkin -
soulpunk