Inte lika bra som Whats The... men bra. -
adde_
Oasis igen dom sviker en aldrig en skit bra skiva som vanligt -
_Berra_
Bästa plattan. Säger som Liam: Fuck Definatelly Maybe, Fuck Morning Glory here's Be Here Now!!! -
supersnaze
Inte lika bra som Whats The... men bra. -
adde_
Oasis igen dom sviker en aldrig en skit bra skiva som vanligt -
_Berra_
Bästa plattan. Säger som Liam: Fuck Definatelly Maybe, Fuck Morning Glory here's Be Here Now!!! -
supersnaze
Liam (Vox), Noel (Guitar, backing vox), Bonehead (Guitar), Guigsy (The bass), Whitey (The drums and percussion) Produced by Owen Morris and Noel Gallagher -
soulpunk
De brittiska slynglarnas tredje platta håller stundom fortsatt god klass, men skönhetsfläckarna är alldeles för många. En hel del har vid det här laget börjat låta tjatigt och låtskrivandet går ofta väl mycket på rutin. Men även om det således inte är mycket nytt som erbjuds på "Be Here Now" kan man inte komma ifrån att flera av plattans tolv låtar utstrålar fortsatt spelglöd, passion och skönt aggressiv rocknroll-attityd.
Vassast är "Stand By Me", med utomordentlig refräng och snygga ackordbyten. Om denna låt hade arrangerats som en mer stillsam ballad med piano och grejer hade den funkat riktigt bra på Bowies "Hunky Dory".
Jag minns mycket väl hypen som föregick denna release. Bandet var på sin absoluta topp efter jätteframgången med "Morning Glory" och världsturné på det. Det var köer till Londons skivaffärer och när plattan väl släpptes gick den åt som smör i värsta bastuhettan. På bara någon dag slog den rekord som den - dittills - snabbast säljande plattan någonsin…
Idag är jag, som framgår ovan, rätt splittrad till skivan. En sak som retar mig rejält när jag lyssnar på den är bandets monumentala oförmåga att sätta punkt för sina låtar. Låt efter låt är behäftad med samma grymt irriterande utdraaaaaaaaaaaagna slut, där ofta dryga 30 procent av låten bara består av ett evinnerligt malande av några slutackord och refrängrader minut efter minut, in absurdum.
Som värst blir detta oskick på den över nio minuter långa "All Around the World". Den är egentligen redo att avslutas efter dryga fem minuter, men det ska nödvändigtvis tjatas vidare i FYRA minuter till i ett helt poänglöst tuggande.
Det är tamejfan upprörande och ett symptom så gott som något på att bandet vid denna tid led av svårt storhetsvansinne och total brist på självinsikt.
-
Anders P