Lundells comeback med mer genomarbetad klaviaturböljande och delvis Springsteen-inspirerad rock (”Lycklig man”) efter de metalltuggande Neil Young-åren har hittills sålt över 140 000 ex. Soundet är färgat av såväl symfoniorkester, bouzoki, e-bow-gitarr à la Jimmy Page och skalmeja som arabiska instrument som sagat, dof, darbuka och en ödsligt vacker ney-flöjt. Skivan följer löst en kärlekshistoria under ett år. -
GregerLite hårddraget skulle man kunna säga att Ulf Lundell lyckats göra riktigt bra ifrån sig på platta en gång per decennium. Sjuttiotalet hade ”Ripp Rapp”. Åttiotalet hade ”Kär och Galen”. Nittiotalet hade ”Måne över Haväng”. Och med ”I Ett Vinterland” skulle vi alltså hade fått denna trend fastställd för oss även avseende det innevarande 00-talet.
Tja, det är möjligt att denna tes haltar lite – jag har faktiskt inte full koll på precis alla de många Lundellska studioplattorna genom åren. Men när det gäller det jag har hört tycker jag mig ändå ha fog för min observation.
”I Ett Vinterland” kan i och för sig kritiseras för att med sina dryga sjuttio minuters speltid vara en aning för lång. Ett par, tre av de 15 spåren klarar man sig bra utan. Men som helhet presterar Lundell här en osedvanligt stark och sammanhållen platta, där flera låter tillhör de mest välskrivna och genomarbetade mannen levererat på mången god dag. Som allra starkast blir det i den episkt flödande och rörande starka ”Jag Saknar Dej”.
-
Anders PProducent: Michael Ilbert, Christoffer Lundquist & Ulf Lundell.
EU CD. -
AORBenny