Beatles: Help!

Dubbad till ryska - shto_takoe

no ps - FransHals

Scarce Japanese 12-track Apple label vinyl LP Toshiba printed, gatefold picture sleeve plus Japanese/lyric insert and #22 stars & stripes flag wide picture obi-strip with discography information on the back!EAS-80567. - Koala

PCS 3071 - bajen 1

Russian mini LP of the Beatles album. Reproduction includes a full black CD replica of the original vinyl disc and two sided inner sleeve with Side 1 and Side 2 Apple logo labels. - Greger

Wow! Den här skivan är otroligt bra! Alla låtarna från filmen Help är fantastiska men även I´ve just seen a face och Yesterday (såklart) är...starka!! - Zeb2002

Knappast utgiven 1965 på cd, men det finns inga andra årtal på skivan... - LunaSea

Stereo - patbud

Mono - patbud

Svensk Pressning - KurdtCobain

Erika - lilamoln

Mono - Kompromissen

Denna skivan köpte jag för en spänn på en loppis för tio år sedan! - Turbodear

Med ”Help” når 60-talets melodiska popmusik sin fulländning vad mig anbelangar. Men fatta nu: det här är inte ett resultat av talang. Sin talang hade dessa gossar redan bevisat. Talang är nu ett passerat stadium. Man kan fan inte komma och snacka om att Michelangelo eller Leonardo Da Vinci eller Mozart hade ”talang” när de målade Sixtinska Kapellets tak eller Mona Lisa eller komponerade Symfoni no. 40 i c-moll.
It’s fucking beyond “talang”. Det här är ett konsthantverk som bara det yppersta av yrkesmän förmår frambringa. Det rör sig om hårt arbete präglat av minutiös omsorg om även de allra minsta och till synes irrelevanta detaljer. Som tricket att låta låtar börja med inte sin vers – utan med refrängen. Pang på bara. ”Help!”
Eller som den oefterlikneliga skickligheten i att kontrastera en vers som går i moll med en förbindelsebrygga som går i dur (eller vise versa). Eller knepet att plira in små knirriga gitarrfigurer som svar på refrängrader.
Det kan också röra sig om att bygga avancerade harmonistrukturer i flera lager eller att för den delen behärska konsten att veta när en harmonistämma ska upphöra – det kan t ex göra underverk för en refräng att låta harmonistämman vara med bara halvägs in i den. Sen får den snällt hålla tyst ett tag. Dynamiken, effekten, som skapas genom såna tricks kan vara förlösande underbar.
Det är så är dom gör i snart sagt varenda låt på ”Help”, Beatlarna. Med små men finkalibrerade verktyg konstruerar dom sin sångskatt, smider dom denna popmusikens Heliga Graal. Du hör det i titelspåret och i ”Ticket to Ride”, du upptäcker det i ”Another Girl” och i ”The Night Before”. Du känner det in på bara huden i ”Yesterday” och ”It’s Only Love”. Du erfar det i all sin folksångarinfluerade dynamik i ”I’ve Just Seen a Face” och ”You’ve Got to Hide Your Love Away”. Allt denna profesionella hantverksmagi ligger där och bubblar i ”Tell Me What You See”, ”You Like Me Too Much”, ”I Need You” och ”You’re Going to Lose that Girl”. Och även när man lånar av andra inympar man förstås denna förmåga i låtarna. Den som söker det ska till och med finna det i ”Act Naturally”.
Fast okej, ”Dizzy Miss Lizzy” är bara rak rock and roll och inget annat. Och det är ju det som är hemligheten med just DEN låten. Där SKA det inte vara något annat.
Ja, ni fattar!
Eller inte?

Men säg i stället så här då:

Beatles stormar in i 1965 med blodet bubblande av skaparkraft och dådlust. De suger upp influenser från folksångarrörelsen, från Dylans flödande ordtrollerier och snart också från de jangletoner som ljuder på den amerikanska västkusten. De har stora saker på gång framöver, en progressiv attityd och en upptäckarlusta som ska visa sig innefatta ett både musikaliskt och studiotekniskt nytänkande av revolutionerande kaliber. Men först ska det bara göra en ny film och en tillhörande studioplatta. Vem vet hur dom egentligen tänker i det läget, hur mycket som är uttänkt och hur mycket som bara är slump? Men hur det nu går till så kommer dom ut från den där studion med tolv nya låtar och två covers som alla har det gemensamt att de låter förföriskt enkla och självklara samtidigt som de likt målsökande missiler tränger genom alla försvar och bara slår in i ditt hjärta – där de blommar ut i all sin prakt för att sedan för alltid leva vidare i ditt blod och i din andning och din hud - så länge du själv vandrar på denna jord.

”Help” framstår så här i efterhand som den logiska slutpunkten på 60-talspopens första era. Den där Merseybeatsoundets somriga oskuldsfullhet satte tonen och låtarna byggdes luftiga och lätta, melodiska och trallvänliga. Beatles hade under tre års frenetiskt sångmakande fulländat konsten att skapa denna popmusik och ”Help” var deras och hela denna rörelses ”Crowning Achievement”. ”Help” var om man så vill slutet för Beatles Mark 1 och för hela 60-talspopen Mark 1. När denna platta väl var gjord var det ingen mening att fortsätta att göra sån här musik. Den skulle aldrig kunna överträffas.
Som popband ställdes man därför inför en valsituation, där alternativen närmare bestämt var tre.

* Man kunde helt enkelt säga tack och adjö, nu lägger vi av.
* Man kunde blunda för sanningen, fortsätta försöka göra sån här pop och därmed snart förpassas till obetydlighet och en allt mer tynande tillvaro i popmusikens sunkiga skuggvärld.
* Eller man kunde göra det rätta, men kanske också svåraste valet: blicka in det okända, beträda tidigare ovandrad mark, söka nya utmaningar och förnyelse. The Beatles valde att göra detta.

Med detta synsätt blir olikheterna mellan ”Help” och ”Rubber Soul” lättare att förstå. Den första präglas av sin formfulländning, sitt melodiska flow, sin skenbara och förföriska lätthet, den perfekta harmonin i låtordning och i hur låtarna korresponderar mot varandra. Den är slutet på något.
Den senare är en början. En framåtblickande, experimentell, ömsom genialisk – ömsom förvånande platt början; ofta smått ogenomtänkt i låtval och inbördes placering mellan låtarna. Den är spretig men också hänförande. Ja, helt enkelt bångstyrig så som saker, människor, processer ofta är när de befinner sig i början av någonting nytt.

Tanken vill inte släppa greppet om mig: utan den fulländade ”Help” kanske inte Beatlarna hade tvingats ut i det okända för att söka nya vägar. Jag tvingar mig att följa denna tanketråd vidare, för det är något som pockar på i mitt undermedvetna, en insikt som fortfarande väntar på att uppenbaras...
Och plötsligt når jag den, plötsligt ser jag sannigen i all sin chockerande logiska nakenhet: utan ”Tell Me What You See” ingen ”I am the Walrus”….
- Anders P

Ingår i The Beatles Stereo Box Set [2009]. - Zuma

mono - Ronson

MONO! - oggeau

Inköpt 12 november - 10, på Stadsmissionen Gröndal. - Nillas

Made in W. Germany. PDO. - Ythos

re. - dacke64

original black/yellow mono parlophone - clausk

Svensk återpress. - MangHa

Version 2

1. Help!
2. I'm down

Version 3

1. Help!
2. Every Little Thing
3. I'm Down
4. No Reply

Version 4

1. Help!
2. The Night Before
3. From Me To You Fantasy - Instrumental
4. You've Got To Hide Your Love Away
5. I Need You
6. In The Tyrol - Instrumental
7. Another Girl
8. Another Hard Day's Night - Instrumental
9. Ticket To Ride
10. The Bitter End - Instrumental
11. You're Gonna Lose That Girl
12. The Chase - Instrumental

Version 5

1. Help!
2. The Night Before
3. You've Got To Hide Your Love Away
4. I Need You
5. Another Girl
6. You're Going To Lose That Girl
7. Ticket To Ride
8. Act Naturally
9. It's Only Love
10. You Like Me Too Much
11. Tell Me What You See
12. I've Just Seen A Face
13. Yesterday
14. Dizzy Miss Lizzy