En gäng brittiska slynglar ger världen en käftsmäll till bluesplatta, kryddad med en flera doser psykedelia och ett svinskönt rockgroove. En av de bästa "vita" bluesplattor som gjorts, enligt mitt sätt att se på saken. Idag tycks denna skiva ha fallit i en märklig glömska och det enda man nu verkar förknippa bandet med är den discoanstrukna hiten "Couldn't get it right" från 1976. Well, read my lips: glöm den!
Det var när den briljante gitarristen Peter Haycock, tunggungande basisten Derek Holt & övriga i bandet gjorde maffiga tolkningar av Robert Johnsons "Come on in my kitchen" eller egna låtar som blueskrevaderna "Hey Mama", "Shoot her if she runs" och den nio minuter långa orgien "St Michaels Blues" som de här pojkarna visade vad de verkligen gick för. Att de avslutar plattan med en lätt nipprig och Canned Heat-inspierad sak är bara kul.
Kort och gott en grymt bra skiva.
- Anders P