Om Chicagobluesen är ett tåg är Buddy Guy dess lokförare. Åtminstone var han det på 90-talet och aldrig fick han väl sån fyr på lokomotivets ångpanna som på 1991 års maffiga "Damn Right, I've Got the Blues" (jo, tack. Vi vet det, Buddy).
Vad Buddy ger oss här är dyngfet drypande och svettig blues från början till slut. Den är dock icke alls så där hypertraditionell som man kan tro, nej då. Buddy vill ha sin blues kryddad med både rakare rock och grov dansant soul. Det är därför han ger sig på Wilson Picketts gamla klassiska "Mustang Sally" med sånt suveränt resultat. Det rör sig utan tvekan om den ultimata versionen av denna superba partylåt. Annat som glimrar här är förstås titelspåret där Buddy gitarrduellerar friskt med Eric Clapton och Jeff Beck. Här finns en komposition vid namn "Where is the next one Coming From" som är rak och rå rock and roll (vars upphovsman tycks vara en hr"Hiatt" - heter han månne John i förnamn?). "Five Long Years" och "Black Night" är slow blues-klassiker som Guy gör lysande tolkningar av. Och avslutande "Remembering Stevie" en värdig hyllning till den året innan förolyckade Stevie Ray Vaughan. - Anders P