Mike Oldfield: Platinum
Kommentarer
Det börjar med att ett par försiktigt wahwahfierade keyboardkokonger studsar mot varandra. De blippar och bloppar i en stämningsfull svängom. Strax därpå ansluter en distinkt basgitarr spelandes en suggestiv och cirkulär melodislinga. "Airborne" heter stycket som inleder Mike Oldfields allra största stund: 1979 års remarkabla tour de force: "Platinum".
Med denna skiva uppdaterade Oldfield sin instrumentala värld till att bli mer distinkt och melodidriven. Soundet hårdnar samtidigt som det också blir mer elektroniskt och "modernt".
Titelspåret "Platinum" som elegant tar vid från "Airborne" är en gitarruppvisning av rang. En tät och skarp gitarrslinga som man aldrig glömmer när man väl hört den. En underbar melodi spelad med gnistrande skarp och distad ton. Apsnyggt och dödsläckert. En av rockmusikens verkligt stora instrumentala stunder. Mitt i stycket hörs Mike skrika "take it away" och där byter stycket tonart och övergår i en ny och alldeles sagolikt medryckande gitarrdriven fas. Snabb, tempostark, funkigt rytmisk med gitarren hela tiden spelandes en distinkt melodi i ett väldigt flow.
Ja, nu ska påpekas att hela originalvinylens första sida upptas av den svit som i sig själv heter just "Platinum". Men den är alltså uppdelad i underavdelningar av vilka den andra är just själva "Platinum". Kanske lite förvirrande? Spela roll. Lyssna på härligheten bara, räcker gott så.
Nåväl, från "Platinum" - underavdelningen alltså - förs sviten vidare till "Charleston", som just är en sådan, en Charleston. Dvs en gammal klassisk jazz/swingdans med synkoperat blås och allt. Bara det att Oldfield förstärker det hela med funkrytmer och suveräna fills från både akustiska och elektriska gitarrer. Samt med små lustiga och humoristiska visklekar här och var (!).
Platinumsvitens sista del är "North Star/Platinum Finale" som läckert knyter ihop hela säcken. "North Star" är ursprungligen komponerad av den minimalistiske maestron Philip Glass, men ordentligt omarrangerad av Oldfield här.
Vinylsida två innehåller fristående, kortare stycken av vilka särskilt den grymt sköna "Punkadiddle" måste nämnas. En instrumental marsch i punkskrud. Härliga grejer.
Ett par spår på b-sidan antyder vart mannen skulle vända sitt konstnärskap framöver. Både "Into Wonderland" (med ett fenomenalt keyboardsolo) och "I got Rhytm" innehåller - för första gången i Oldfields karriär - vanlig text och sång, framförd av Wendy Roberts, Oldfields dåvarande flickvän. Det är fina små ballader som mer än väl försvarar sin plats på skivan. Fast med detta sagt: det är första sidans Platinumsvit som är den stora grejen med den här plattan.
- Anders P
Remaster 2012 - Anders P
DeLuxe Edition släppt 2012.
Låt 1-8 = Platinum - The Remastered Album.
Låt 9-11 = Bonus Tracks.
Låt 12 - 20 = CD 2. "Recorded Live At Wembley Arena, London - 28th May 1980". - Jögge
Med denna skiva uppdaterade Oldfield sin instrumentala värld till att bli mer distinkt och melodidriven. Soundet hårdnar samtidigt som det också blir mer elektroniskt och "modernt".
Titelspåret "Platinum" som elegant tar vid från "Airborne" är en gitarruppvisning av rang. En tät och skarp gitarrslinga som man aldrig glömmer när man väl hört den. En underbar melodi spelad med gnistrande skarp och distad ton. Apsnyggt och dödsläckert. En av rockmusikens verkligt stora instrumentala stunder. Mitt i stycket hörs Mike skrika "take it away" och där byter stycket tonart och övergår i en ny och alldeles sagolikt medryckande gitarrdriven fas. Snabb, tempostark, funkigt rytmisk med gitarren hela tiden spelandes en distinkt melodi i ett väldigt flow.
Ja, nu ska påpekas att hela originalvinylens första sida upptas av den svit som i sig själv heter just "Platinum". Men den är alltså uppdelad i underavdelningar av vilka den andra är just själva "Platinum". Kanske lite förvirrande? Spela roll. Lyssna på härligheten bara, räcker gott så.
Nåväl, från "Platinum" - underavdelningen alltså - förs sviten vidare till "Charleston", som just är en sådan, en Charleston. Dvs en gammal klassisk jazz/swingdans med synkoperat blås och allt. Bara det att Oldfield förstärker det hela med funkrytmer och suveräna fills från både akustiska och elektriska gitarrer. Samt med små lustiga och humoristiska visklekar här och var (!).
Platinumsvitens sista del är "North Star/Platinum Finale" som läckert knyter ihop hela säcken. "North Star" är ursprungligen komponerad av den minimalistiske maestron Philip Glass, men ordentligt omarrangerad av Oldfield här.
Vinylsida två innehåller fristående, kortare stycken av vilka särskilt den grymt sköna "Punkadiddle" måste nämnas. En instrumental marsch i punkskrud. Härliga grejer.
Ett par spår på b-sidan antyder vart mannen skulle vända sitt konstnärskap framöver. Både "Into Wonderland" (med ett fenomenalt keyboardsolo) och "I got Rhytm" innehåller - för första gången i Oldfields karriär - vanlig text och sång, framförd av Wendy Roberts, Oldfields dåvarande flickvän. Det är fina små ballader som mer än väl försvarar sin plats på skivan. Fast med detta sagt: det är första sidans Platinumsvit som är den stora grejen med den här plattan.
- Anders P
Remaster 2012 - Anders P
DeLuxe Edition släppt 2012.
Låt 1-8 = Platinum - The Remastered Album.
Låt 9-11 = Bonus Tracks.
Låt 12 - 20 = CD 2. "Recorded Live At Wembley Arena, London - 28th May 1980". - Jögge
Det börjar med att ett par försiktigt wahwahfierade keyboardkokonger studsar mot varandra. De blippar och bloppar i en stämningsfull svängom. Strax därpå ansluter en distinkt basgitarr spelandes en suggestiv och cirkulär melodislinga. "Airborne" heter stycket som inleder Mike Oldfields allra största stund: 1979 års remarkabla tour de force: "Platinum".
Med denna skiva uppdaterade Oldfield sin instrumentala värld till att bli mer distinkt och melodidriven. Soundet hårdnar samtidigt som det också blir mer elektroniskt och "modernt".
Titelspåret "Platinum" som elegant tar vid från "Airborne" är en gitarruppvisning av rang. En tät och skarp gitarrslinga som man aldrig glömmer när man väl hört den. En underbar melodi spelad med gnistrande skarp och distad ton. Apsnyggt och dödsläckert. En av rockmusikens verkligt stora instrumentala stunder. Mitt i stycket hörs Mike skrika "take it away" och där byter stycket tonart och övergår i en ny och alldeles sagolikt medryckande gitarrdriven fas. Snabb, tempostark, funkigt rytmisk med gitarren hela tiden spelandes en distinkt melodi i ett väldigt flow.
Ja, nu ska påpekas att hela originalvinylens första sida upptas av den svit som i sig själv heter just "Platinum". Men den är alltså uppdelad i underavdelningar av vilka den andra är just själva "Platinum". Kanske lite förvirrande? Spela roll. Lyssna på härligheten bara, räcker gott så.
Nåväl, från "Platinum" - underavdelningen alltså - förs sviten vidare till "Charleston", som just är en sådan, en Charleston. Dvs en gammal klassisk jazz/swingdans med synkoperat blås och allt. Bara det att Oldfield förstärker det hela med funkrytmer och suveräna fills från både akustiska och elektriska gitarrer. Samt med små lustiga och humoristiska visklekar här och var (!).
Platinumsvitens sista del är "North Star/Platinum Finale" som läckert knyter ihop hela säcken. "North Star" är ursprungligen komponerad av den minimalistiske maestron Philip Glass, men ordentligt omarrangerad av Oldfield här.
Vinylsida två innehåller fristående, kortare stycken av vilka särskilt den grymt sköna "Punkadiddle" måste nämnas. En instrumental marsch i punkskrud. Härliga grejer.
Ett par spår på b-sidan antyder vart mannen skulle vända sitt konstnärskap framöver. Både "Into Wonderland" (med ett fenomenalt keyboardsolo) och "I got Rhytm" innehåller - för första gången i Oldfields karriär - vanlig text och sång, framförd av Wendy Roberts, Oldfields dåvarande flickvän. Det är fina små ballader som mer än väl försvarar sin plats på skivan. Fast med detta sagt: det är första sidans Platinumsvit som är den stora grejen med den här plattan.
- Anders P
Remaster 2012 - Anders P
DeLuxe Edition släppt 2012.
Låt 1-8 = Platinum - The Remastered Album.
Låt 9-11 = Bonus Tracks.
Låt 12 - 20 = CD 2. "Recorded Live At Wembley Arena, London - 28th May 1980". - Jögge
Kanske oldfields sämsta giv! - Dalle
Remastered & Expanded (2012). - Zuma
Med denna skiva uppdaterade Oldfield sin instrumentala värld till att bli mer distinkt och melodidriven. Soundet hårdnar samtidigt som det också blir mer elektroniskt och "modernt".
Titelspåret "Platinum" som elegant tar vid från "Airborne" är en gitarruppvisning av rang. En tät och skarp gitarrslinga som man aldrig glömmer när man väl hört den. En underbar melodi spelad med gnistrande skarp och distad ton. Apsnyggt och dödsläckert. En av rockmusikens verkligt stora instrumentala stunder. Mitt i stycket hörs Mike skrika "take it away" och där byter stycket tonart och övergår i en ny och alldeles sagolikt medryckande gitarrdriven fas. Snabb, tempostark, funkigt rytmisk med gitarren hela tiden spelandes en distinkt melodi i ett väldigt flow.
Ja, nu ska påpekas att hela originalvinylens första sida upptas av den svit som i sig själv heter just "Platinum". Men den är alltså uppdelad i underavdelningar av vilka den andra är just själva "Platinum". Kanske lite förvirrande? Spela roll. Lyssna på härligheten bara, räcker gott så.
Nåväl, från "Platinum" - underavdelningen alltså - förs sviten vidare till "Charleston", som just är en sådan, en Charleston. Dvs en gammal klassisk jazz/swingdans med synkoperat blås och allt. Bara det att Oldfield förstärker det hela med funkrytmer och suveräna fills från både akustiska och elektriska gitarrer. Samt med små lustiga och humoristiska visklekar här och var (!).
Platinumsvitens sista del är "North Star/Platinum Finale" som läckert knyter ihop hela säcken. "North Star" är ursprungligen komponerad av den minimalistiske maestron Philip Glass, men ordentligt omarrangerad av Oldfield här.
Vinylsida två innehåller fristående, kortare stycken av vilka särskilt den grymt sköna "Punkadiddle" måste nämnas. En instrumental marsch i punkskrud. Härliga grejer.
Ett par spår på b-sidan antyder vart mannen skulle vända sitt konstnärskap framöver. Både "Into Wonderland" (med ett fenomenalt keyboardsolo) och "I got Rhytm" innehåller - för första gången i Oldfields karriär - vanlig text och sång, framförd av Wendy Roberts, Oldfields dåvarande flickvän. Det är fina små ballader som mer än väl försvarar sin plats på skivan. Fast med detta sagt: det är första sidans Platinumsvit som är den stora grejen med den här plattan.
- Anders P
Remaster 2012 - Anders P
DeLuxe Edition släppt 2012.
Låt 1-8 = Platinum - The Remastered Album.
Låt 9-11 = Bonus Tracks.
Låt 12 - 20 = CD 2. "Recorded Live At Wembley Arena, London - 28th May 1980". - Jögge
Kanske oldfields sämsta giv! - Dalle
Remastered & Expanded (2012). - Zuma
Låtlista
Version 1
- Platinum (Parts 1-4. Pt 1 : Airborn, Pt 2 : Platinum, Pt 3 : Charleston, Pt 4 : North Star / Platinum Finale)
- Woodhenge
- Sally
- Punkadiddle
- I Got Rhythm
Version 2
- Platinum (Parts 1-4. Pt 1 : Airborn, Pt 2 : Platinum, Pt 3 : Charleston, Pt 4 : North Star / Platinum Finale)
- Woodhenge
- Into wonderland
- Punkadiddle
- I Got Rhythm
Version 3
- Platinum [Part One]: Airborne
- Platinum [Part Two]: Platinum
- Platinum [Part Three]: Charleston
- Platinum [Part Four]: North Star / Platinum Finale
- Woodhenge
- Into Wonderland
- Punkadiddle
- I Got Rhythm
- Platinum (Live studio session)
- North Star (2012 Mike Oldfield remix)
- Blue Peter (A-side of single)
- Platinum (Live)
- Punkadiddle (Live)
- I''ve Got Rhythm (Live)
- Polka (Live)
- Incantations (Live)
- Tubular Bells [Part Two] (Live)
- Guilty / Tubular Bells [Part One] Finale (Live)
- Blue Peter / Portsmouth (Live)
- William Tell (Live)
|
|
Youtube
Loading...
Ägare
Dessa 53 medlemmar har "Platinum" i sin samling:ahimsavadin anbe Anders P andy_l AORBenny Arnold Layne BjörnM Crille cynic d94asu Dalle Duddi eijva El Maco Essin exude 2 frökenäsping funkyhead Gerald Bostock Gnasher Greeny Grison HighFidelity jag Jonas Jögge Kapselho kashmir kramson Lauge lindqva Lost_Johnny lostrom Mattias Jonsson Moses MrDoctor74 o0Mullen0o Peter Jönsson plysch Poul Erik Quickjong Ronald Semyaza Skogstokig SLP Snabb Suarn superqult TheFlyingTeapot Tokmotarn Videfrost vond Zuma
Etiketter
england(2), uk(1), pop(1), pop/rock(1), progressive rock(1), progressive(1), new-age(1)Betyg
Medelbetyg: 10Bolag
MercuryVirgin
Virgin Records
Katalognummer
786428 2V2124
201 206-320
201206-610
V2141
V 2141
CDV 2141
533 942-2
7 86428 2
Utgåvor
England201206-610
V2141
Deluxe Edition
Remastered & Expanded
Format
2cd digipak (1)cd (18)
lp (27)
reklam: