Spock's Beard: Feel Euphoria
Kommentarer
Special edition CD-box w/bonus CD ("Inside Out Music Sampler 2003"). - AnthonyJackson
Ja, vad fan. Kunde Genesis utan Peter Gabriel och Marillion utan Firren – så varför skulle inte Skäggen kunna utan Neil Morse? De visar direkt att de är herrar på sin egen täppa genom att öppna med en av de tyngsta låtarna någonsin i bandets katalog: ”Onomatopoeia”. En brötig, stökig riffhistoria men fasen så bra när man väl fått grepp om den. Nick D’Virgilio, mannen som gjorde en ”Phil Collins”, är, vill jag hävda, en nog så stark sångare som Neil Morse. Om man inte hör det i inledningsspåret så gör man det i plattans andra – och bästa – spår, det dryga sju minuter långa minieposet ”The Bottom Line”. Jag skulle vilja hävda att detta är en av Spock’s Beard tre, fyra bästa låtar genom alla tider. Byggd i olika sekvenser, med ett flertal olika sinnrika sångmelodier, stor, episk, berörande.
Okej, ett par låtar håller lägre klass och den obligatoriska ”långlåten”, som denna gång heter ”A Guy Namned Sid” och klockar in på cirka 20 minuter, är - om än bra - inte direkt någon ny ”The Light”, ”At the End of the Day” eller ”The Great Nothing”.
Men med tanke på förutsättningarna här, dvs att mannen som VAR Mr Beard himself mindre än bara ett år tidigare i ett joggingspår sprang på Gud Fader och blev beordrad att lämna bandet, så är detta en prestation av hög klass som förtjänar en hel drös lovord.
- Anders P
Box med CDn, häftet och en Inside Out-sampler.
Häftet signerat till mig av hela bandet efter Spock's Beards konsert i London 2008-07-03.
- TheAbsorbant
Ja, vad fan. Kunde Genesis utan Peter Gabriel och Marillion utan Firren – så varför skulle inte Skäggen kunna utan Neil Morse? De visar direkt att de är herrar på sin egen täppa genom att öppna med en av de tyngsta låtarna någonsin i bandets katalog: ”Onomatopoeia”. En brötig, stökig riffhistoria men fasen så bra när man väl fått grepp om den. Nick D’Virgilio, mannen som gjorde en ”Phil Collins”, är, vill jag hävda, en nog så stark sångare som Neil Morse. Om man inte hör det i inledningsspåret så gör man det i plattans andra – och bästa – spår, det dryga sju minuter långa minieposet ”The Bottom Line”. Jag skulle vilja hävda att detta är en av Spock’s Beard tre, fyra bästa låtar genom alla tider. Byggd i olika sekvenser, med ett flertal olika sinnrika sångmelodier, stor, episk, berörande.
Okej, ett par låtar håller lägre klass och den obligatoriska ”långlåten”, som denna gång heter ”A Guy Namned Sid” och klockar in på cirka 20 minuter, är - om än bra - inte direkt någon ny ”The Light”, ”At the End of the Day” eller ”The Great Nothing”.
Men med tanke på förutsättningarna här, dvs att mannen som VAR Mr Beard himself mindre än bara ett år tidigare i ett joggingspår sprang på Gud Fader och blev beordrad att lämna bandet, så är detta en prestation av hög klass som förtjänar en hel drös lovord.
- Anders P
Box med CDn, häftet och en Inside Out-sampler.
Häftet signerat till mig av hela bandet efter Spock's Beards konsert i London 2008-07-03.
- TheAbsorbant
Special edition CD-box w/bonus CD ("Inside Out Music Sampler 2003"). - AnthonyJackson
Ja, vad fan. Kunde Genesis utan Peter Gabriel och Marillion utan Firren – så varför skulle inte Skäggen kunna utan Neil Morse? De visar direkt att de är herrar på sin egen täppa genom att öppna med en av de tyngsta låtarna någonsin i bandets katalog: ”Onomatopoeia”. En brötig, stökig riffhistoria men fasen så bra när man väl fått grepp om den. Nick D’Virgilio, mannen som gjorde en ”Phil Collins”, är, vill jag hävda, en nog så stark sångare som Neil Morse. Om man inte hör det i inledningsspåret så gör man det i plattans andra – och bästa – spår, det dryga sju minuter långa minieposet ”The Bottom Line”. Jag skulle vilja hävda att detta är en av Spock’s Beard tre, fyra bästa låtar genom alla tider. Byggd i olika sekvenser, med ett flertal olika sinnrika sångmelodier, stor, episk, berörande.
Okej, ett par låtar håller lägre klass och den obligatoriska ”långlåten”, som denna gång heter ”A Guy Namned Sid” och klockar in på cirka 20 minuter, är - om än bra - inte direkt någon ny ”The Light”, ”At the End of the Day” eller ”The Great Nothing”.
Men med tanke på förutsättningarna här, dvs att mannen som VAR Mr Beard himself mindre än bara ett år tidigare i ett joggingspår sprang på Gud Fader och blev beordrad att lämna bandet, så är detta en prestation av hög klass som förtjänar en hel drös lovord.
- Anders P
Box med CDn, häftet och en Inside Out-sampler.
Häftet signerat till mig av hela bandet efter Spock's Beards konsert i London 2008-07-03.
- TheAbsorbant
For promotion only - not for sale! - Greger
Ja, vad fan. Kunde Genesis utan Peter Gabriel och Marillion utan Firren – så varför skulle inte Skäggen kunna utan Neil Morse? De visar direkt att de är herrar på sin egen täppa genom att öppna med en av de tyngsta låtarna någonsin i bandets katalog: ”Onomatopoeia”. En brötig, stökig riffhistoria men fasen så bra när man väl fått grepp om den. Nick D’Virgilio, mannen som gjorde en ”Phil Collins”, är, vill jag hävda, en nog så stark sångare som Neil Morse. Om man inte hör det i inledningsspåret så gör man det i plattans andra – och bästa – spår, det dryga sju minuter långa minieposet ”The Bottom Line”. Jag skulle vilja hävda att detta är en av Spock’s Beard tre, fyra bästa låtar genom alla tider. Byggd i olika sekvenser, med ett flertal olika sinnrika sångmelodier, stor, episk, berörande.
Okej, ett par låtar håller lägre klass och den obligatoriska ”långlåten”, som denna gång heter ”A Guy Namned Sid” och klockar in på cirka 20 minuter, är - om än bra - inte direkt någon ny ”The Light”, ”At the End of the Day” eller ”The Great Nothing”.
Men med tanke på förutsättningarna här, dvs att mannen som VAR Mr Beard himself mindre än bara ett år tidigare i ett joggingspår sprang på Gud Fader och blev beordrad att lämna bandet, så är detta en prestation av hög klass som förtjänar en hel drös lovord.
- Anders P
Box med CDn, häftet och en Inside Out-sampler.
Häftet signerat till mig av hela bandet efter Spock's Beards konsert i London 2008-07-03.
- TheAbsorbant
For promotion only - not for sale! - Greger
Låtlista
Version 1
- Onomatopoeia
- The Bottom Line
- Feel Euphoria
- Shining Star
- East Of Eden, West Of Memphis
- Ghosts Of Autumn
- A Guy Named Sid - pt. I: Intro
- A Guy Named Sid - pt. II: Same Old Story
- A Guy Named Sid - pt. III: You Don't Know
- A Guy Named Sid - pt. IV: Judge
- A Guy Named Sid - pt. V: Sid's Boys Choir
- A Guy Named Sid - pt. VI: Change
- Carry On
- Moth Of Many Flames (*)
- From The Messenger (*)
Version 2
- Onomatopoeia
- The Bottom Line
- Feel Euphoria
- Shining Star
- East of Eden, West of Memphis
- Ghosts of Autumn
- A Guy Named Sid Pt. 1: Intro
- A Guy Named Sid Pt. 2: Same Old Story
- A Guy Named Sid Pt. 3: You Don''t Know
- A Guy Named Sid Pt. 4: Judge
- A Guy Named Sid Pt. 5: Sid''s Boys Choir
- A Guy Named Sid Pt. 6: Change
- Carry On
- Moth of Many Flames (Bonus track)
- From the Messenger (Bonus track)
|
|
Youtube
Loading...
Ägare
Dessa 19 medlemmar har "Feel Euphoria" i sin samling:Affe Anders P AnthonyJackson David of the dead Freeze gavharr GrandWazooCD Greger Insvims Lauge lennholm Mattias Jonsson Metal Asylum MusicBox one3rd Quartz Siberian_khatru TheAbsorbant Tokmotarn
Etiketter
prog(1)Bolag
Inside OutInside Out Music
InsideOut
InsideOut Music
SPV/InsideOut
Katalognummer
IOMACD 20596 93723 00412 9
0502478
IOMCD 126
Utgåvor
Special EditionFormat
cd (13)cd-box (3)
cd-digipak (1)
reklam: