Paul McCartneys karriär hade inte varit fulländad utan en platta med (mestadels) covers av rock and roll-låtar han vuxit upp med och älskat. Så här har vi den. Och vilken smocka till platta sen då! Macca är i gudomlig form, det formligen glöder om honom när han tillsammans med ett gäng namnkunniga musikerkompisar (av vilka David Gilmour torde vara den mest kända) exploderar i en kaskad av dunderskön rockmusik.
Med ett hejdundrande ös river han av covers på såväl klassiker som ”I Got Stung”, ”Party”, All Shook Up” och ”Blue Jean Bop” som mindre kända 50-talare som ”She Said Yeah”, ”Coquette” och ”No Other Baby”.
Bara tre av plattans 15 låtar är skrivna av Paul själv. Men dom är bra och går i samma sköna rock and rollstil som resten av musiken.
Skivans största stund är tolkningen av Chuck Berrys ”Brown Eyed Handsome Man”. Paul förvandlar den till en kryddig och het cajunrökare och den som inte infogar denna låt på sina festplattor misslyckas med att göra sina danspartyn ultimata. - Anders P