SLPCD 2854/517 830-2 -
petpet
Helgjuten och mysig skiva full med melodisk pop med tyngd på orgel. Låten Smile är med i en tandkrämsreklam. -
favoritanton
Producers: Patrik Sventelius, Anders Hedqvist -
Telemaster
Niclas Frisk (Lead vocals, guitars), Henrik Berglund (Drums), Micke Lohse (Organ, piano, back vocals), Petter Dahlström (Bass, back vocals) Produced by Patrik Sventelius -
soulpunk
Originalitet är det ord som först kommer för mig när jag försöker hitta något som förklarar vad som gör Niclas Frisks atomiska svänggäng så speciella och deras första platta till den förmodligen främsta svenska rockdebuten någonsin. För även om man kan svänga sig med termer som "70-talsrock", "psykadelisk pop" eller "soulrock" räcker detta inte för att i ord ringa in denna besynnerliga, fascinerande rockmusik.
Sanningen är att vad Frisk lyckades med var att skapa en alldeles exklusiv rockmusikalisk nisch, en nisch som är omedelbart igenkännbar som ENBART Frisks egen. Han fann den genom att komponera osannolikt melodidrivna låtar, med de mest utsökta vers- och refrängharmonier, och para dessa med en uppsjö av smarta tricks och infall, gitarrslingor, blåsarrangemang, körharmonier och taggigt elektriska men smått mystiska rockatmosfärer. Kanske ska man helt enkelt kalla denna musik för "Hemlig Agent-rock"? Wahwah-ljuden, de neurotiskt musikaliska spasmerna, riffen, soundet; allt detta får mig att referera till något sorts "James Bond on Dope-rock".
Nåväl, jag babblar igen. Istället för det kan jag väl bara i all stillsamhet få påpeka att jag fortfarande darrar till lika mycket av vällust idag som någonsin, varje gång jag hör de genialiska introna till "Stone me Into The Groove", eller "Smile", eller "Panicburgh City" eller "Love Thing" eller "Carnival Stall" eller?
Jag vill att det ska komma ny musik av det här slaget. Musik som kommer farande i kometfart från himlen och välter omkull dig och förändrar dig en smula för alltid...
-
Anders P