Jag högaktar Robert Plant inte bara för att han är den sångare han är utan också för att han alltid med stor integritet har gått sina egna vägar och ständigt nyfiken och sökande vågat ta risker med sin musik. Det hade varit så lätt för honom att efter Led Zeps svanesång slå sig till ro och då och då dra ut på påkostade turné jorden runt med Led Zep-låtar. Istället inledde Plant under det tidiga 80-talet sin solobana med att spela in ett antal, i mina öron, spretiga och inte helt lättillgängliga plattor, flirta med olika genres och göra det man INTE förväntade sig av honom. Resultatet blev ofta ojämnt och inte sällan mest bara konstigt och skumt. Betänk t ex den närmast olyssningsbara knäppskalleskivan "Shaken 'n' Stirred" från mitten av 80-talet. Den gillar jag verkligen inte - men ändå uppskattar jag att han gjorde den. För det visar hur mannen hela tiden nyfiket sökt utforska nya marker. Och bara den kan gå vilse som ibland vågar trampa okända stigar.
1993 ledde alla dom där olika stigarna han hade vandrat under de gångna 10-12 åren fram till en glänta, en äng. Och skåden: där fann Robert Plant att jorden var bördig. Och där slog Robert Plant ner sina bopålar. Och där reste Robert Plant en kyrka. Och där döpte Robert Plant kyrkan i hårda toner. Och där kallade Robert Plant sin kyrka för "The Led Zeppelin Mutated Holy Church of the Modern Day Plantation".
För Roberts Plant solovandring genom 80-talet och 90-talets tidiga år ledde honom sakta men säkert fram till en punkt där han skådade sitt förflutna och fann att det var värd att återknyta till. Så Robert Plant skapade i sin kyrka musik med rötterna i det förgångna men blicken fast förankrad i samtiden. Det är det "Fate of Nations" är. En skiva där Plant väcker liv i Zeppelinska andar vars konturer frammanas genom elektrifierad hårdblues, akustisk lantlighet och orientalisk mysticism. Och andarna svävar genom kyrkan fram till ett nutida altare där de antänds och blir en eld av modernitet.
Och så vidare, och så vidare.
Vad jag försöker säga är bara att "Fate of Nations" var det dittills bästa Plant fått till under sin solokarriär. I synnerhet vad gäller musiken, men även beträffande texterna, inte sällan med politisk udd.
-
Anders PSpelskiva från Tobbe ISBD'21 -
Footstomp