Jayhawks: Tomorrow the green grass

Inte så där jätte bekant med Jayhawks men hört två plattor,
Den här och "Rainy Day Music"
Och Tomorrow the green grass är enligt mej bättre och roligare än rainy day music.
- Fuckneckville

Efter genombrottet med 1992 år fina "Hollywood Town Hall" dröjde det tre år tills folkcountryrockarna från Minnesota släppte en platta igen. Den musik de levererade hade inte nämnvärt förändrats genom åren. Det är samma tämligen lågmälda och finstämda alt-country som alltid. Musik som står i tacksamhetsskuld till Gram Parsons och Flying Burrito Brothers. Den är habilt och snyggt framförd, den myckna stämsången är prickfri.
Fast ändå är det som om det aldrig riktigt hettar till och blir så där riktigt intressant och riktigt förhäxande bra. Det är på något sätt nästan alltid lite för snällt och tillbakahållet. Som om bandet aldrig riktigt vågar släppa iväg sig själva, vågar riskerar lite av sin image av fina killar, skita ner sig lite.
Det är därför Jayhawks på det stora hela - trots flera goda ansatser och en hel del bra låtar - i mina öron aldrig riktigt förmådde bli annat än ett gäng ofta trevliga men ändå ganska tama Gram Parons-wannabe's
- Anders P

***** - Zuma

Biblioteks ex. - Karmacowboy

2cd Legacy Edition, includes 21 previously unreleased tracks. Disc 1 includes the classic original album plus 5 rare or unreleased bonus tracks. Disc 2 contains the previously unreleased MYSTERY DEMOS, legendary private recordings by the Jayhawks founders Mark Olson and Gary Louris. 24-page booklet filled with rare photos and comprehensive liner notes. Remastered 2011. - Zuma

"Man kan hålla på och romantisera om Gram Parsons storhet men det här är uppe där i samma universum...Jo, frontduon Mark Olson och Gary Louris var ett slags postpunkens svar på Everly Brothers. Och de lyssnade på Flying Burrito Brothers, Neil Young, Bob Dylan och The Band. Men som den anglofil Louris bekänner sig vara så är Beatles, Zombies och Kinks också en del i den grund som bandet står på." Per Hägred, Expressen

...This is everything a country-rock album should be. Even those who normally can't stand the genre are likely to be seduced by the plaintive vocal harmonies, pristine melodies, and scrappy-but-lyrical guitar solos..." - Rating: A- Entertainment Weekly (2/17/95, p.59)

...when nostalgia is handled this eloquently and with such craft it's welcome....These songs contain moments of reflection and intimate sing-along hooks, just the kind of stuff that pervaded early FM "alternative" radio of yesteryear... Musician (6/95, p.72-73)

7 - Very Good - "...the country harmonies that Mark Olson contrives with guitar hero Gary Louris attain that upliftingly sad tinge of gospel that was once the heavenly terrain of Gram Parsons and Emmylou Harris... NME (2/18/95, p.49)

4 Stars - Excellent - "...Mark Olson and Gary Louris lead their slightly expanded six-piece band through a string of beautifully bracing folk-tinged pop songs stunning in their simplicity. Their trademark, winsome vocal harmonies move from aching to expansive with captivating ease... Q (3/95, p.100)

3.5 Stars - Very Good - "...there's always a riff or two that suggest that someone in the band has one hell of a record collection. That's fitting, since the Jayhawks reflect rock's past much more than its future. They're not backward looking, though--they just like their music simple and direct... Rolling Stone (3/9/95, pp.66-67)

7 - Recommended - "...They pick up where they left off, stranded between a promise and a hard place. The harmonies of [Gary] Louris and Mark Olson are as clean as the emotions are muddled, as though every beacon of grace was a mirage, and each hard-won blessing a curse... Spin (3/95, pp.96-97) - HighFidelity